ruskus

Sitter och har just inget för mig. Längesdan jag skrev, tänker mest och då är jag sällan vid någon dator. Det som värt försvinner som när vågen sköljer över det ritade huset vid strandkanten. Det är väl så med de flesta av oss, tanken är god och intressant men utan att man gör något för att behålla den, tar vinden den. Det är därför vinden har alla svaren.

Ruskus

Att skriva blogg, var från början något spännande, mycket fanns att släppa ut. Tanken, den var god men mycket mer blev det inte. Några halvhjätade försök, bra bara de med tanke på hur länge sedan jag skrev. Är inne nu för tt titta om någon har hälsat på men inte de inte. Blogg är nog som blommor, vattnar jag inte dom så vissnar dom till slut och det är samma sak med bloggen. Har idag börjat vattna lite, jorden är hård som betong men om jag håller på några gånger så kommer det att spira vackra blommor till slut, inte stora men blommor i alla fall.
Jag kom nu att tänka på det som står i våra dagstidningar, inte behöver vi titta på filmer om skräck och våld och skadegöresle. Ta vilken dagstidning som helst och läs och känn hur iskylan rinner ner längs nacken och det som står där, är inte fiction, det är verklighet. Jag kan inte begripa hur det kan eskalera till denna  grad, det känns som om det aldrig tar slut. Vem sitter och styr upp detta ökande, vilken makt har förmågan att tillfoga alla dessa människor och djur icke att fröglömma så mycket lidande? Inte kan det väl vara vi människor som ändå är utrustade med både empati och tankeförmåga. Vi tillhör den högsta djurrasen på på vårt jordklot och ändå är det VI männiksor som lyckas med att att tillintetgöra jorden vi lever på ellr är det inte det? Om inte? Vad är det då? Ta dig en funderare, är det vår moderjord som är trött på männisosläktet och kräver tillbaka det som VI har tagit ifrån henne. Tanken svindlar.

Hej gott folk, vill bara tala om att I'm still alive and kickin'. Många månvarv har jag suttit i min timmerkoja med Dan Andersson och sett skuggspelet leka på timmerkojan vägg och kolamilan? jodå har vi hållit vid liv. Våren har kommit för att stanna, morgonen är fortfarande kall men nu med en frisk doft av våren. men bäst är natten med den stjärnklara kalla nakna natten som bär med sig en sanning som jag vill lyssna till men det är svårt att höra sången. Melodin finns i gräsets dagg, jag förnimmer den men bara det. Det finns ingen anledning att tvinga sig, den kommer att ge mig tid.

.....fick en fråga igår, vad är du mest livrädd för? Frågeställaren var en liten tös på 11 år, jag blev rent tom i huvudet, vad svarar man på en sån fråga. Brukar var vara snabb i mina svar men denna gången kände jag att frågan var djup och mycket innerligg. Vad skulle jag svara? Visst jag kunde slänga ur mig något "vuxet" men  "vuxen-svar" är inte alltd av godo, när är ett "vuxen-svar" av godo? De svaren är som så mycket annat så förnumstiga, ingen tanke bara ett konsterande, utan någon botten. När jag var ute med vår goe hund så kom det till mig eller rättare sagt det klarnade. Det jag är mest livrädd för är att jag skulle vakna upp och allt jag upplevt, det liv jag lever bara har varit en vacker dröm, detta är jag livrädd för, så jag hoppas att jag inte vaknar upp.....

Ruskus du glöm inte,
To Live, To Love and Give Laughter