Reverend from the Chapel Lost Souls of Rock n' Roll, I

Greetings disciples of the Chapel Lost Souls of Rock n' Roll.
Tonight we are gathered here once again.
Join hands and listen, we all know, there is no retreat and no surrender, unless, you are surrendering to the grace and beauty of this poem. Open your hearts and be filled with grace.
 
Day after day I'm more confused
But I look for the light through the pouring rain
You know that's a game that I hate to lose
Oh I'm feeling strange, ain't it a shame

Ohh give me the beat boys and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away
Give me the beat boys and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away

I'm getting the feelin that I'm wasting my time
You don't understand the things I do
The World outside looks so unkind
I'm countin' on you, to carry me through

Ohh give me the beat boys and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away
Give me the beat boy and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away

And when my mind is free
No melody can move me
When I'm feelin blue
I guess I'm coming through and soothe me
Thanks for the joy that you've given me
I want you to know I believe in your soul
Let me rhyme in harmony
You helped me along, you're makin me strong

Ohh give me the beat boys and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away
Give me the beat boy and free my soul
I wanna get lost in your rock n' roll
And drift away
 
Live Love Laughter
Rock in peace

Paul McCartney

You can judge a man's true character by the way he treats his fellow animals.”
― Paul McCartney


John Green

“The marks humans leave are too often scars.”
― John Green, The Fault in Our Stars


Ellen DeGeneres


“I ask people why they have deer heads on their walls.They always say because it's such a beautiful animal. There you go. I think my mother is attractive, but I have photographs of her.”

― Ellen DeGeneres

 


Albert Einstein

A human being is a part of the whole called by us universe, a part limited in time and space. He experiences himself, his thoughts and feeling as something separated from the rest, a kind of optical delusion of his consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty.”
― Albert Einstein

24 mars

Har sett reprisen av The Voice, fick se duetten med Dennis och Carola, då de framförde Hallelujah. Trodde Carola skulle ta över. Istället blev det en upplevelse, Dennis röst tillsammans med en återhållsam Carola, fick låten att lyfta och lyfta, till nya höjder. Vad man än tycker så om låten eller Carola, är denna version av Halleluja värd att ta en stund till för att lyssna på.
Det blev Ulf som vann, Ulf Nilsson, det var nog hans egen låt I'll let the angels see you home, som han sjöng på finalen som gjorde det. Lite Johnny Cash, lite Neil Young, en sing-a-songwriter song.
Ruskus

18 mars, lite senare

Det var en sen eftermiddag i början på mars, vinden var inte lika bitande och naturen började klä av sig vinterskruden. De hade kommit till början av skogstigen, den äldre av dem sa till sin unga följeslagare. "Varför är kala grenar på träden så vackra i motljus, när skymningen kommer? Svaret kom efter en stund, " Grenarna är nog fina för de påminner oss om mystik, den kusliga men samtidigt fina natten. Om sömnens frid och om ondskans näste". Tysta fortsatte de sin promenad på den gamla skogstigen, det var en vacker skymning de gick till mötes.



Ruskus

18 mars

I REALLY LOVE THIS SONG, YOU LOOK WONDERFUL TONIGHT, BY ERIC CLAPTON. WHY CAN'T A MAN APPRECIATE A WOMAN WHO WANTS TO LOOK AND FEEL HER BEST? IF HE DOESN'T HE DOES NOT LOVE HER. JUST LET US BE HOW WE ARE. IT'S NOT FAIR FOR US TO FEEL UNIMPORTANT...NOT SPECIAL. THEN WE GET FAT AND GIVE UP. OUR BODIES GIVE UP BEFORE WE WANT THEM TO. LET US BE BEAUTIFUL AS LONG AS WE ARE ALIVE.

20613

Första gången jag sitter vid datorn och kan skriva något jag har reagerat över, igen och igen.......
Människors förmåga att tala om var de är någonstans, som i sommras i, var det i Göreborg?shit the same, där fanns det appar att tillgå, med det kunde man hålla koll på varandra, var man var i konsert området, var det drogs mest folk, på området kunde man också få reda på. Detta är endast en av alla de gånger som jag hört/sett människors vilja att tala om var man är.
Det går i  symbios med dagens communities, där man förutom man talar om hur man ser ut för dagen med klädval och andra attribut. Utan också vad man har gjort, vad man borde göra, vad man kunde göra, vem som man träffat och inte träffat, vad äter och inte borde ha ätit. Vem är intresserad? Hur kan det skapa ett beroende, så till den milda grad, att det läggs timmar för att skriva om det och ännu konstigare, att vilja läsa om det?
Detta skapar ett behov, som endast finns i internetrymden.
Titta ut genom fönstret iställett, där finns dagen, nuet, livet, inte på internet, har inte funnits där innan och det går inte att finna det nu heller. Att mötas, se varandra i ögonen, ge en kram, hålla en hand, beröring, ett leende, verkligheten. Oberoende hur mycket nätet finns, går det inte att nå det utan att vara tvungen att trycka på en knapp. Du skippa knappen, just try, for your sake, and maybe for the mankind.
Ruskus

20602

Har precis sett färdigt, Don't look back, med Bob Dylan. Det är dokumentären från 1965 om hans turné i England. För en gammal skivnörd är detta riktigt spännande och kul. Här finns intevjuver med både pressfolk och samtal med fans och hans musik. En annan underbar artist som var med, var Joan Baez, vilken röst hon har. Hon var med större delen av filmen så om hon också uppträdde också fick jag ingen klarhet i. I hans memoarer skriver han om Joan Baez och han ansåg hon var det bästa som hänt folkscenen och det är väl inte annat än att jag håller med. Dylans intresse för pressen var inte den bästa, som när en reporter från Times försökte få en intervju, snacka om att han fick sina fiskar varma, kan man lugnt säga. Konserterna gick för utsålda hus, i London var engelska popeliten bland åskådarna, som the Beatles exempelvis. Ensam på scen, Dylan med akustisk gitarr och munspel. 60 talet var ju känt för sin hysteriska publik, skrik, vrål, tjejr svimmade men här han trollbinder sin publik, otroligt.
Har fått tag på första delen av hans memoarer, starten är 1961 och det är då när han kommer till New York och Grenwich Village, med sig har ett genuint intresse för folkmusiken och hans stora idol Woody Guthrie var hans ledstjärna.
När han slog igenom på 60 talet var det för min del, the Beatles som upptog skivspelaren hemma och de svenska stjärnorna, Tages, Mascots Shanes osv. Det var väl inte förrän jag såg filmen Pat Garret & Billy the Kid med och hans låt Knocki'n on heavens door, som fick mig att bli än mer intresserad. Bob Dylan var inte okänd för min skivspelare men jag hade inte lånat honom mitt öra tillräckligt och det tar jag igen nu och i november blir det premiär, då är det live på Malmö Arena med Bob Dylan, yes, yes.
Live
Love
Laughter
Ruskus

29526

Det är något år sedan sist, tror två år som jag var i bloggen. Har jag saknat den? Med tanke på det har varit länge mellan bloggandet så har det väl inte det. Tja man kan tolka det som man vill. Nu är jag inne igen och bloggar, undrar om det tar två till nästa gång?
Jag gillar inte den tiden vi går in i nu, förr okej, men nu, är det inte lika okej, inte alls. Mörkret kommer så snabbt och blir kvar längre och längre. Det är inte mörkret i sig, mörkret är skönt. Det är som en mörk sammet, som sakta glider ner längs skyn och omsluter en. Men det mörkret som hör till årstiden är så oförsonligt, det är detta jag inte gillar. Förr var hösten en färgsprakande årstid, färgen finns i år också. Nu påminner den om, att naturen lägger sig för att vila och slumra in, i väntan på våren. Kala grena syns mer och mer, löven färgar gräset i vissna färger och tankarna målar sig i dunkel pessimism, tungt.
Ingen kul nypremiär på skrivandet, kan inte bara skylla på årstiden. Jag själv, kan ju göra något åt det men vill jag det? Dags för kvällspromenad, ikväll är det, jag, min fyrbente kompis och Patti Smith
Live, it's not so hard
Love, nothing else
Laughter, why not
Ruskus

29526

Det är något år sedan sist, tror två år som jag var i bloggen. Har jag saknat den? Med tanke på det har varit länge mellan bloggandet så har det väl inte det. Tja man kan tolka det som man vill. Nu är jag inne igen och bloggar, undrar om det tar två till nästa gång?
Jag gillar inte den tiden vi går in i nu, förr okej, men nu, är det inte lika okej, inte alls. Mörkret kommer så snabbt och blir kvar längre och längre. Det är inte mörkret i sig, mörkret är skönt. Det är som en mörk sammet, som sakta glider ner längs skyn och omsluter en. Men det mörkret som hör till årstiden är så oförsonligt, det är detta jag inte gillar. Förr var hösten en färgsprakande årstid, färgen finns i år också. Nu påminner den om, att naturen lägger sig för att vila och slumra in, i väntan på våren. Kala grena syns mer och mer, löven färgar gräset i vissna färger och tankarna målar sig i dunkla

Ingemar Bergman

.....för en tid sedan avslutade jag sista cd'n av hans självbiografi.,det var en intressant resa. Jag ville försöka förstå denna man, vad som gjorde honom så genialisk, så stor.
Hans ständiga flykt undan sina demoner geomströmmmar hans bok, hans ångest som kunde ansätta honom intill vansinnets gräns finns där. Vad drev honom framåt  då? Han ville frambringa, framtvinga, det måste ha varit hans skaparglöd, en aldrig falnande glöd, ibland låg den och pyrde men så flammade den upp som ett bålverk.
Att han hade det ekonomiskt knapert  i perioder hade jag ingen aning om, att han fick ta på sig arbete som han innerst inne ville glömma och inte ta i. 
Läsa boken hade jag inte orkat med men att höra den inläst Reine Brynolfsson, och följa med ini  självbiografin det var både intressant och spännande. Många av vår tids stora bland regissörer och skådespelare dök upp och passerade genom hans liv. Om jag förstår honom bättre nu? jag tror det......

Ruskus
du glöm inte
Live, Love, Laughter

happy christmas? frohe wienachten? god jul? joyeux noël? feliz navidad?

.....i nattens tysta timme tänker jag färdigställa min jullåtar.....
     .....kanske till glädje för någon mer än för mig.....
          .....tanken är/var att det skulle bli en cd full, kanske det går, kanske inte.....
               .....får se vad natten ger , för natten med stort N, den är fantasieggande.....
                    .....tankar föds, tankar dör och väcks till liv igen, för att i nästa sekund få vingar och flyga iväg.....
                         .....natt, ge mig den ro jag söker, inneslut mig i din sammetsvarta mantel och vagga mig.....
                              ..... en god jul, för vem?????

* Mikael Wiehe, En sång till modet, det är en låt som var med i musikalen, Dåliga Människor som gick i Malmö för några år sedan. Det här med att vara modig, vad är det egentligen? I En sång till modet, försöker Wiehe förklara att  modet är våga vara, våga för att vinna, våga för att visa här är jag, en människa
*Johnny Mathis, When a child is born, en jullåt som har hängt med länge, varje gång jag hör den undrar jag. Har jag lyssnat tillräckligt, har jag förklarat tillräckligt, har jag tänkt till tillräckligt, har jag varit tillräcklig.
* Richard Wolf, Solkräm, den är tidstypisk säger någon? Men jag undrar ,för vilken tid, igår, i morgon eller kanske rent av i förgår. Texten speglar vad som kan ske,  om vad som kan komma att bli. Den speglar tron på sig själv, jag är den jag är och det är helt okej. Men texten säger så mycket mer, ta och lyssna, låna ditt öra, det kan inte bli fel.
* Chris Rea, Tell me there's a heaven, ett litet barn frågar sin morfar, frågar bara som ett barn kan ställ, så naket, så enkelt, så rättframt men ändå så svårt att besvara. Frågan hänger kvar, morfadern ser på sitt barabarn med tårar i sina ögon, klappar lätt barnet på kinden, ler, lyfter upp den lille och kramar. En fråga, som är så svår att svara på, så svår
* Jussi Björling, O helga natt, denna psalm är så stark, den ger mig en känsla av storhet långt in i märgen. Jussis röst är mäktig men ändå så vek. Det är den vackraste julsång som jag vet och när t. o. m. Placido Domingo säger att  Mr Björling är den största och O hega natt med Mr Björling är största någonsin, då är det ännu större. Lyssna till sången, låt dig lyftas upp av vinden och följ med, du ångrar dig inte

.....det är över midnatt, min jullåt-cd är ofullbord, det blev elva till slut, det finns fler men du får vara snäll och nöja dig med dom så länge.

god natt du resenär i tiden, flyg dit vingaran bär, låt vinden styra ditt öde, vila när det behövs men var inte rädd för att lyfta igen, våga för att vinna,
men glöm inte
To Live, To Love and bring laughter


christweinhcanoelnjuletlemas

.....letar fortfarande efter julen, känslan som fanns när jag växte upp.....
.....nosade på den när jag lyssnade på Janne Schaffer i lördags i Caroli kyrka, mäktigt.....
.....blev viktlös under några ögonblick.....
....när han smeker fram tonerna till Ted Gärdestads, Jag vill ha en egen måne, då infinner sig för ett kort ögonblick friden, det är så vackert, så vackert.....
.....lägg till Björn J:son Lindhs Brusa högre lilla å, körens Helga Natt med solosång, mäktigt, stort .....

några fler av mina jullåtar;

* Janne Schaffer, Jag vill ha en egen måne
* Simon & Garfunkel, Sounds of silence, texten, texten
* Danny Mirror, Childs prayer, en liten flicka önskar och ber under sin aftonbön att hon bryr sig inte julklappar till julen, hon skall vara snäll och vara en duktig flicka. Men det hon ber om i si aftonbön är att hennes pappa skall komma hem igen..... och vet ni vad det blir ett lyckligt slut.

tisdag idag, kallt, mulet
men glöm inte
To Live, To Love and bring Laughter


chriweinoelnjuasclehtltenmas

.....snart är det dags.....
      .....är du klar.....

            .....du.....

                   ?


jul - musik;

  • Jeff Buckly, Hallelujah, en mer sårbar, spröd tolkning av Leonard Cohens låt tror inte finns.
  • Blind Boys from Alabama, deras Amazing Grace med bakgrundsmusik som påminner om TheHouse Of The Rising Sun, ger denna underbara låt en helt ny inramning och den är så bra
  • Dire Straits, Brothers In Arms, både texten och musiken, tar tag i en, lyssna
  • Jan Malmsjö, En Jul Utan Dig, den har jag minne från min gamle kompis Pan-Tau, kallades Pantis.Det var min första egna hund, min alldes specillt egna hund. Vi var tillsammans alla dygnets timmar, en riktig kompis. Han blev sjuk och tyvärr avlivad i januari -88 och samma år i december släpper Jan Malmsö en cd med denna låt. Texten träffade mig i bröstet och det gör än idag, saknaden efter min hund, en bottenlös saknad. Det gör ont men ger också en känsla av frid under de få minuter som melodin varar. Saknaden efter någon försvinner aldrig den får bara en annan nyans

en fredag som alla andra
men glöm inte
to Live, to Love and bring Laughter


cwheriinnjoaeslcluehttlemnas

Julen ger och tar, mest tar enligt mitt tycke. Den tar kraft ur mig och säkert fler till. Att  ta sig den tiden och den finns tro mig, att sätta sig på en bänk på gågatan till exempel och se dessa myror pilla omkring till synes helt omotverat med ett streck till mun, lätt framåtluttande, halvspringande, pratande i mobiltelefon, gestikuleande mot en osynlig motpart.
Barnvagnar som borde fått duserade kurvor att köra på eller i alla fall en räls så de kunde hålla sig på rätt köl. Barn som i bästa fall får lov att gå med sina föräldrar, oftast småspringande och ser allmänt frågande ut.
....." ja, ja vi skall titta på leksaker snart, vi skall bara"..... tror vuxna att barn är idioter. De lär sig snabbt att  av uttrycket , "vi skall bara" att då är det kört med leksakerna, det blir inga den närmaste timmen om det överhuvudtaget blir något leksakstittande den dagen. En jul utan att som barn få lov att kolla in leksaker, detta dingnade bord av frestelser är ett måste för en liten människa, att titta, röra vid, att få drömma om.  Är det inte det julen är, en stor dröm som man inte vill vakna ur. De har fantasin, känslan för julen, låt dom behålla den. Försök istället att få lov att krypa in i deras förtrollade värld. När en liten människa tittar på "sin" leksak och då redan är mitt upp i sin värld om hur leken skulle vara, fråga då om du får lov att vara med. Har du gjort det någon gång? Har du ro i din kropp att släppa taget och stiga av det framrusande tåget, stiga ner på perrongen. Jag har gjort det och jag gör det om och om igen. Och du jag ångrar mig inte, det är lika skönt varje gång

Hej och välkommen till mig själv

Sannigen att säga så har denna sida funnits länge hos mig, inte i ord men i tankar, funderingar. Det finns inget som inte sagts , skrivits tidigare men ändå. Jag vill kasta mig utför stupet och känna vinden smeka, slta men framförallt omsluta mig. Den obetvingade känslan av frihet totalt utan ansvar.
Välkommen till mig själv.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0