ruskus

Julen ger och tar, mest tar enligt mitt tycke. Den tar kraft ur mig och säkert fler till. Att  ta sig den tiden och den finns tro mig, att sätta sig på en bänk på gågatan till exempel och se dessa myror pilla omkring till synes helt omotverat med ett streck till mun, lätt framåtluttande, halvspringande, pratande i mobiltelefon, gestikuleande mot en osynlig motpart.
Barnvagnar som borde fått duserade kurvor att köra på eller i alla fall en räls så de kunde hålla sig på rätt köl. Barn som i bästa fall får lov att gå med sina föräldrar, oftast småspringande och ser allmänt frågande ut.
....." ja, ja vi skall titta på leksaker snart, vi skall bara"..... tror vuxna att barn är idioter. De lär sig snabbt att  av uttrycket , "vi skall bara" att då är det kört med leksakerna, det blir inga den närmaste timmen om det överhuvudtaget blir något leksakstittande den dagen. En jul utan att som barn få lov att kolla in leksaker, detta dingnade bord av frestelser är ett måste för en liten människa, att titta, röra vid, att få drömma om.  Är det inte det julen är, en stor dröm som man inte vill vakna ur. De har fantasin, känslan för julen, låt dom behålla den. Försök istället att få lov att krypa in i deras förtrollade värld. När en liten människa tittar på "sin" leksak och då redan är mitt upp i sin värld om hur leken skulle vara, fråga då om du får lov att vara med. Har du gjort det någon gång? Har du ro i din kropp att släppa taget och stiga av det framrusande tåget, stiga ner på perrongen. Jag har gjort det och jag gör det om och om igen. Och du jag ångrar mig inte, det är lika skönt varje gång