ruskus

Har precis sett färdigt, Don't look back, med Bob Dylan. Det är dokumentären från 1965 om hans turné i England. För en gammal skivnörd är detta riktigt spännande och kul. Här finns intevjuver med både pressfolk och samtal med fans och hans musik. En annan underbar artist som var med, var Joan Baez, vilken röst hon har. Hon var med större delen av filmen så om hon också uppträdde också fick jag ingen klarhet i. I hans memoarer skriver han om Joan Baez och han ansåg hon var det bästa som hänt folkscenen och det är väl inte annat än att jag håller med. Dylans intresse för pressen var inte den bästa, som när en reporter från Times försökte få en intervju, snacka om att han fick sina fiskar varma, kan man lugnt säga. Konserterna gick för utsålda hus, i London var engelska popeliten bland åskådarna, som the Beatles exempelvis. Ensam på scen, Dylan med akustisk gitarr och munspel. 60 talet var ju känt för sin hysteriska publik, skrik, vrål, tjejr svimmade men här han trollbinder sin publik, otroligt.