ruskus

Det var en sen eftermiddag i början på mars, vinden var inte lika bitande och naturen började klä av sig vinterskruden. De hade kommit till början av skogstigen, den äldre av dem sa till sin unga följeslagare. "Varför är kala grenar på träden så vackra i motljus, när skymningen kommer? Svaret kom efter en stund, " Grenarna är nog fina för de påminner oss om mystik, den kusliga men samtidigt fina natten. Om sömnens frid och om ondskans näste". Tysta fortsatte de sin promenad på den gamla skogstigen, det var en vacker skymning de gick till mötes.



Ruskus